when your legs don't work like they used to before
Goddag fredag och bloggen!
Nu händer det mycket. Jag vet inte om jag kan lita på mina känslor eftersom att jag håller på att sluta röka och det kanske är ett dumt beslut varenda beslut men jag måste. Jag vill ibland bara gräva mig ur mitt eget skinn och därför måste jag lita på mig själv för att stå ut med mig själv. Vem vet? Jag kanske har valt fel hela mitt liv, har gått in i väggen och rättar till alla misstag som jag gjorde då? Jag hoppas att det är så.
Jag var hos min terapeut och redde ut lite känslor med henne igår. Man kan tro att det är terapeuterna som sätter in tankar och bestämmer vad man ska göra men det är helt och hållet en själv som gör det. I alla fall när det kommer till min behandling. Hon frågar mig uppriktigt vad jag måste göra åt saken och jag svarar rätt och uppriktigt vad jag tänker och tycker att jag borde göra. Den här gången handlar det om skolan, eller det kanske alltid gör det. I alla fall av det jag delar med mig av på bloggen. Hur som helst, jag har ju haft fruktansvärd ångest över det här med praktiken. Och jag har suttit och funderat över vad det är som ger mig ångest. När jag började läsa till uska ville jag bara utbilda mig, främst så att jag kunde jobba mot missbruk och för att komma bort från mitt jobb. Jag skulle bara läsa det jag behövde och sen skulle jag vara klar.
Men någonstans på vägen tappade jag bort mig själv och började lägga till en massa saker och helt plötsligt ville jag dubbelt så mycket. Eller ville jag egentligen det? Eller hade jag bara dragits med i strömmen? Det var dit jag kom fram och sen hjäpte min terapeut mig på vägen. Jag läste ju faktiskt till uska så att jag skulle kunna jobba inom psykvården, inte för att ta blodprov och stoppa kateter som jag någonstans på vägen fick för mig att jag ville. Jag har aldrig velat bli syrra just pga. att jag inte vill ta blodprov eller stoppa kateter eller liknande, inte som jag känner just nu. Jag vill hjälpa verbalt, jag vill ju typ jobba med terapi. Så ja, vi kom fram till att jag har tappat bort mig själv på vägen.
Så igår löste jag det problemet. Jag kommer inte läsa klart akutsjukvård just nu. Vi har avbrutit den kursen, och så ska jag fortsätta som det var tänkt. Med psykiatrin. Och sen är jag klar. Då kan jag läsa akutsjukvård senare. Det är aldrig försent, jag tror att dom flesta tror det. Och att det är därför alla har så bråttom. Man får inte glömma bort att man redan lever sitt liv och att man aldrig någonsin kommer vara helt nöjd med alla parter i sitt liv. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig egentligen för att det inte ska låta så miserabelt. Men vi människor kommer väl (typ?) aldrig bli nöjd, för att allt hela tiden kommer att utvecklas. Världen har så mycket att erbjuda och man kommer aldrig hinna se och göra allt man vill göra. För att det kommer alltid komma nya saker att göra. Och det låter negativt men egentligen är det ju helt fantastiskt att vi fortfarande kan utvecklas.
Nu händer det mycket. Jag vet inte om jag kan lita på mina känslor eftersom att jag håller på att sluta röka och det kanske är ett dumt beslut varenda beslut men jag måste. Jag vill ibland bara gräva mig ur mitt eget skinn och därför måste jag lita på mig själv för att stå ut med mig själv. Vem vet? Jag kanske har valt fel hela mitt liv, har gått in i väggen och rättar till alla misstag som jag gjorde då? Jag hoppas att det är så.
Jag var hos min terapeut och redde ut lite känslor med henne igår. Man kan tro att det är terapeuterna som sätter in tankar och bestämmer vad man ska göra men det är helt och hållet en själv som gör det. I alla fall när det kommer till min behandling. Hon frågar mig uppriktigt vad jag måste göra åt saken och jag svarar rätt och uppriktigt vad jag tänker och tycker att jag borde göra. Den här gången handlar det om skolan, eller det kanske alltid gör det. I alla fall av det jag delar med mig av på bloggen. Hur som helst, jag har ju haft fruktansvärd ångest över det här med praktiken. Och jag har suttit och funderat över vad det är som ger mig ångest. När jag började läsa till uska ville jag bara utbilda mig, främst så att jag kunde jobba mot missbruk och för att komma bort från mitt jobb. Jag skulle bara läsa det jag behövde och sen skulle jag vara klar.
Men någonstans på vägen tappade jag bort mig själv och började lägga till en massa saker och helt plötsligt ville jag dubbelt så mycket. Eller ville jag egentligen det? Eller hade jag bara dragits med i strömmen? Det var dit jag kom fram och sen hjäpte min terapeut mig på vägen. Jag läste ju faktiskt till uska så att jag skulle kunna jobba inom psykvården, inte för att ta blodprov och stoppa kateter som jag någonstans på vägen fick för mig att jag ville. Jag har aldrig velat bli syrra just pga. att jag inte vill ta blodprov eller stoppa kateter eller liknande, inte som jag känner just nu. Jag vill hjälpa verbalt, jag vill ju typ jobba med terapi. Så ja, vi kom fram till att jag har tappat bort mig själv på vägen.
Så igår löste jag det problemet. Jag kommer inte läsa klart akutsjukvård just nu. Vi har avbrutit den kursen, och så ska jag fortsätta som det var tänkt. Med psykiatrin. Och sen är jag klar. Då kan jag läsa akutsjukvård senare. Det är aldrig försent, jag tror att dom flesta tror det. Och att det är därför alla har så bråttom. Man får inte glömma bort att man redan lever sitt liv och att man aldrig någonsin kommer vara helt nöjd med alla parter i sitt liv. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig egentligen för att det inte ska låta så miserabelt. Men vi människor kommer väl (typ?) aldrig bli nöjd, för att allt hela tiden kommer att utvecklas. Världen har så mycket att erbjuda och man kommer aldrig hinna se och göra allt man vill göra. För att det kommer alltid komma nya saker att göra. Och det låter negativt men egentligen är det ju helt fantastiskt att vi fortfarande kan utvecklas.
Men hur som helst, jag spårar ur. Jag kommer fortfarande bli uska men inte just som jag skulle igår. Utan idag vänder jag blad och hoppar på ett nytt men gammalt men nytt kapitel.
Tack för mig, det vart rörigt men det får ni leva med. puss hjärta