utmattad

Än en gång kan jag inte låta bli att undra varför detta händer mig? Varför var ju tvungen att gå igenom det här? Varför var jag tvungen att må så här. När allting äntligen började dala plats så orkade jag inte hålla i mig mer. Jag blir samtidigt så förundrad över hur väl jag accepterar det, hur jag sköter det och hur väl jag känner mig själv. Även fast jag inte vill lå som jag gör vissa dagar så har jag insett hatt jag är fruktansvärt envis när det kommer till mig själv och jag har slutat ge upp i första taget. Och det är framsteg. Jag vill bara ha ett svar, vad är det som är felet? Vad gör jag för fel när det inte blir så bra som jag vill att det ska bli? 

Jag har pratat med min lärare idag och för första gången sa jag det, "jag håller på att gå in i väggen" och det var ett sånt tryck i bröstet som bara försvann. Hon är så förstående. Jag förstår att det måste vara jobbigt att höra och svårt att veta vad man ska göra men hon hjälpte mig. Jag behöver inte göra praktik som alla andra nästa vecka. Jag ska få ta det i mars istället. Jag känner att jag har stressar upp mig för mycket över detta och så fort någon nämner det så blev jag alldeles snurrig. Jag ville inte tänka på det för tanken skärrade mig. Men nu har jag några månader på mig att komma ner på jorden igen. Jag hoppas att jag får bra respons av min terapeut. Jag hoppas att hon inser att jag inte är på slutspurten. Jag behöver mer hjälp och den hjälpen är jag beredd att ta! Det här ska bli bra! Ja ja ja ja. (Måste peppa mig själv lite)
| |
Upp