utmattad
Jag har pratat med min lärare idag och för första gången sa jag det, "jag håller på att gå in i väggen" och det var ett sånt tryck i bröstet som bara försvann. Hon är så förstående. Jag förstår att det måste vara jobbigt att höra och svårt att veta vad man ska göra men hon hjälpte mig. Jag behöver inte göra praktik som alla andra nästa vecka. Jag ska få ta det i mars istället. Jag känner att jag har stressar upp mig för mycket över detta och så fort någon nämner det så blev jag alldeles snurrig. Jag ville inte tänka på det för tanken skärrade mig. Men nu har jag några månader på mig att komma ner på jorden igen. Jag hoppas att jag får bra respons av min terapeut. Jag hoppas att hon inser att jag inte är på slutspurten. Jag behöver mer hjälp och den hjälpen är jag beredd att ta! Det här ska bli bra! Ja ja ja ja. (Måste peppa mig själv lite)